Gulliga lillebror av Moa Eriksson Sandberg & Mari Ahokoivu

Gulliga lillebror

Författare: Moa Eriksson Sandberg

Illustratör: Mari Ahokoivu

Utgiven av Rabén&Sjögren

Läsålder: 3-6 år

I boken möter vi Dorran och hennes känslor kring att ha fått en lillebror. Lillebror är liten och tråkig. Han bajsar mest gult och skriker. Dorran saknar tiden när det bara var hon och mamma. Då var det lungt och hon fick all uppmärksamhet. När Dorran måste stressa till förskolan samtidigt som Lillebror få vara med mamma hela dagen får hon nog. Bråk med mamma är ett faktum och Dorran bestämmer sig: nu är det hon som är bebis!

Bokens berättelse är otroligt träffsäker och skildrar ur ett barnperspektiv hur otroligt tufft det faktiskt kan vara att få ett syskon och känns sig osidosatt. Känna sig orättvist behandlad med olika krav. Att det kan vara så att man mest vill slänga lillebror i soptunnan. Men mot slutet när allt kommer omkring så kryper det fram att Dorran är stolt över sin lillebror. Uppenbarligen tycker hon väldigt mycket om honom trots allt. Boken visar upp barns dubbla känslor kring ett syskon på ett fint sätt.

Jag läste boken flera gånger för I (5,5 år) som knappt minns när lillasyster inte fanns, men trots att hon inte kunde relatera personligt till berättelsen uppskattade hon boken ändå. Hon verkade definitivt relatera till kravbilden på henne i relation till lillasyster. En stund efter vi läste första boken hörde jag hur hon inspirerades av Dorran i ett samtal med sin pappa. Hon ville inte heller vara den stora och skötsamma i relation till lillasyster, så boken känns aktuell med igenkänning även om man inte fått ett nytt syskon precis.

Absolut en underhållande och läsvärd bok. Den passar extra fint till de som just fått ett yngre syskon och tycker att det är tufft. Men även för andra som sagt.

Boken passar enligt oss väldigt bra till förskolebibliotek. Så planerar man inköp eller bibliotekslån på förskolor skulle denna bok passa fint.

Jag som förälder uppskattade också sättet som mamman hanterade situationen på. Hon sätter inte hårt mot hårt och drar iväg med en skrikande Dorran utan istället så kramas de och kompromissar. På vägen till förskolan bär mamma lillebror i bärsjal medan Dorran får vara mammas bebis med napp i vagnen.

Boken är normkreativ med en mångfald representerad i illustrationerna. En liten detalj men som ändå är charmig är att på framsidan så kan vi se mammans håriga ben, utöver det har mamman också tatueringar och en traditionellt sett icke-mamma-frisyr. Bra att bredda synen på hur mammor kan se ut!

En fin berättelse med ett porträtt av en flicka som inte är stereotypt på något vis.

Finns att köpa här: Bokus, Adlibris

Author: barnboksfamiljen.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *