Flykten till Vulkanön av Michael Wiander & Nathalie Karlsson

Flykten till Vulkanön

Författare: Michael Wiander

Illustratör: Nathalie Karlsson

Utgiven av Visto förlag

Läsålder: 8-12 år

Betyg: 4 av 5 ⭐️

Detta är andra bjässe-boken på nästan 700 sidor i serien om Dexter Olssons äventyr där vi får följa huvudkaraktären Dexter, en ung kille som ofta är bitter på samhällets vuxna. Han har blivit delaktig i sin morfars motståndsrörelse mot dennes ärkefiende Kostroff – en elak uppfinnare som vill ta med yttersta eliten bland mänskligheten till en ny rymdvärld för att sedan förinta resten av mänskligheten.

Morfar är nobelpristagare, uppfinnare och upptäcktsresande men framförallt också chefen över den rörelse som försöker stoppa Kostroff.

I denna boken får vi följa när Dexter och hans bästa kompis Tomas (en supersmart talande apa) rymmer från motståndsrörelsens bas trots de vuxnas förbud. Då de tänker ta sig an att stoppa Kostroffs bas på Vulkanön, till sin hjälp har de en liten talande mus vid namn Max samt massor av morfars kluriga uppfinningar.

Första boken i serien gav jag kritik för att jag upplevde den väldigt normativ och med otroligt mycket män bland de äventyrliga karaktärerna. I denna boken märks att Wiander har arbetat på att få boken mindre stereotyp. Dels så utvecklar han karaktären Manuela – i första boken är hon framförallt en rultig kvinna med sydamerikanska rötter som självklart var Morfars städerska. I andra boken får hon en djupare karaktär och det visar sig även att hon är fullt kompetent pilot som kan köra motståndsrörelsens hypermoderna flygplan. Wiander skriver även in en ny karaktär i form av cirkusflickan Nikita som är stark, modig och älskar djur. Dock så stör jag mig ändå lite på denna karaktären och hur de övriga bemöter henne och ser på henne. Hon känns som ett litet barn i relation till Dexter och Tomas. Samtidigt är det svårt då Wiander verkligen är pågång att skapa en unik karaktär i Nikita, och det kanske är helt rätt linje han är på. För precis som Dexters brister synliggörs i boken så kan det vara helt rätt att Nikitas brister också blir synliggjorda. Men det var ändå något som irriterade mig kring Nikita, detta var dock inget som A uppmärksammande.

På tal om Nikitas kärlek till djur så är också detta något som genomsyrar boken. Vi får ”lyssna” på många av Dexter och Tomas reflektioner om djur i fångenskap som ligger på en nivå som passar målgruppen. När Nikita även kommer in i bilden så läggs även hennes engagemang för djurs välbefinnande på detta. Har man ett barn som är engagerad för djurs rättigheter så tror jag barnet kommer trivas med läsningen i ”Flykten till vulkanön”.

A uppskattade genomgående boken, även om han i efterhand kunde hålla med om att boken innehåller många sidospår och det egentligen inte händer så mycket på 700 sidor i den övergripande storyn. Utan plötsligt får vi hela tiden läsa små sidospår-berättelser som jag som vuxen upplevde blev lite för mycket, A protesterade dock aldrig och ville inte sluta läsa boken. Men jag skulle ändå säga att detta är en bok som passar bäst för barn att läsa på egen hand – även om föräldrar är olika precis som barn.

Jag som högläsande förälder uppskattade boken nu men kände ändå ett behov av en paus ibland och läsa en annan bok i mellan. Detta behov kände inte A och det blev något som förstörde lite av hans läsupplevelse då vi hoppade ifrån berättelsen för att sedan komma tillbaka. Men för barn som behöver komma igång med läsningen så händer nya saker hela tiden och det är lättare att fortsätta läsa den tjocka boken till slut för den yngre publiken.

Första boken gav jag även kritik pga felaktig fakta kring diabetes och blodsockerfall. En eloge till Wiander som både korrigerat i bok ett till att nytrycket kommer samt i denna boken även skrivit in gedigen mängd korrekt fakta kring diabetes så att de barn som hann läsa ettan ändå får möta korrekt dia-info i denna andra del.

Boken är otroligt faktaspäckad och jag tycker att Wiander även blivit bättre på att väva in faktan i berättelsen på ett mer naturligt sätt i andra boken.

Dock är det väldigt mycket fakta och för mig som förälder kan det kännas lite präktigt då jag genomskådar Wianders tankar. Men återigen – det var inget som A 8 år tänkte på eller verkade uppfatta. Och visst lär han sig, i skolan har de just nu gått igenom alla världsdelar och Dexters resor runt världen har varit en bra repris för att befästa kunskaper.

Så jag tycker i slutändan att det känns helt okej, men är man en förälder som värnar den själsliga och känslomässiga upplevelsen av att läsa god litteratur och avskyr när barnlitteratur är tillrättalagd med ett lärande syfte – ja då kommer man ha svårt för Dexterböckerna. Men den viktigaste frågan är vad era barn tycker?

Boken är också väldigt mild utan blodiga våldsamheter och sättet som motståndsrörelsen tar sig an Kostroffs medhjälpare är alltid kreativa och milda metoder. Även Dexter tillåts vara känslosam, rädd, ledsen och t.ex sakna sin mamma. Fint att se hur Wiander beskriver Dexter och låter oss få inspireras av pojkar som inte döljer sina känslor. Bra!

Klart läsvärd bok som har blivit uppskattad, även om jag som förälder ändå känner lite lättnad över att den är slut. A däremot vill att tredje delen ska komma på direkten. Så kanske passar den bättre för barn att dyka ner i själva men samtidigt så lyfter Bibliotekstjänsts recension upp boken som en perfekt högläsningsbok. Så även där finns olika åsikter.

Finns att köpa här: Bokus, Adlibris

Author: barnboksfamiljen.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *